Ingemar Lundkvist ger ut den nätta kuriosaorienterade volymen ”Det löstagbara sinnet, Historia om glasögon” Carlssons förlag nu i vinter. Innehållet är intressant både ur en idéhistorisk aspekt och i egenskap av kuriösa anekdoter, men presentationen är usel. Långa uppbrutna meningar stör flödet och gör texten mindre tillgänglig för läsaren. Vi tar ett exempel ur första kapitlet ”Världen genom slipade linser”.
”Förvandlingen från halvklotformad läsesten, att placeras direkt över text eller objekt, och förstorande glas- eller kristallsegment med förlängd men fortfarande kort brännvidd, till på flera decimeters avstånd verkande läsglas-ögonglas med lång brännvidd, har inte skett hux flux i ett enda steg.”
Att en och annan mening är upplagd på det här viset är acceptabelt, men när det är genomgående i en längre textsamling som denna, ja då gör man det onödigt svårt för läsaren. Bildmaterialet är inkonsekvent presenterat, somliga bilder tycks vara lånade direkt från webbplatser utan någon som helst synbar ansats till tryckanpassning medan andra håller utmärkt kvalitet. Och bildtexterna innehåller på sina ställen helt omotiverade retoriska frågetecken. Se till exempel sida 27:
”Alla tidiga forskares dröm? Oftalmologisk undersökningslåda med plus- och minuslinser… Hagströmerbiblioteket, Karolinska Institutet i Solna.”
Sen har jag rätt svårt för den kitschiga estetiken med en liten glasögonsymbol som styckesavdelare, men det är en helt och hållet personlig hållning och dessa små glasögon stör förmodligen inte läsare i gemen. Somliga tycker säkert att det är lustigt.
All in all så bjöd boken på många roliga anekdoter och en bra översikt över glasögonens fascinerande historia och jag ångrar inte att jag läst den. Även om jag hade önskat mig en mer genomtänkt formgivning och någon extra nedlagd timme på korrekturläsning.
Lavaland TEXT 
Snackisar