lågmäld barndomsskildring

”Pojke med cyklop” är en kortroman av Magnus Utvik. Stilen är minimalistisk och rösten autistisk, lösgjord från konventioner. Skildringen av nioåringen Mattias påminner om Ray Bradburys vindlande berättarstil i ”Dandelion wine” och ”Farewell summer”, men medan Bradbury uppenbart ägnar sig åt fantastik och surrealism i sina framställningar är Utvik mindre tydlig som avsändare. Jag kan inte riktigt avgöra om ”Pojke med cyklop” är en episk resa in i det svunna barndomslandet eller en spekulativ projektion av den där föreställningen om barn som vi gärna håller oss med: förunderliga små varelser som är både kloka och lite knasiga på samma gång och ständigt inkapsade i nuet. Barnet som ännu befinner sig nära livets essens, som ännu inte glömt den där makalösa hemligheten.

Jag kan ha lite svårt för den där speciella tonen som uppkommer när vuxna ska gestalta barn i litterära sammanhang, den blir lite tung och klibbig liksom. Lite som att springa i sirap, vilket jag naturligtvis aldrig gjort så jag tar tillbaka det där, det är antagligen inte alls som att springa i sirap. Men den där tonen som sagt, hos Mark Twain är den käck, lite putslustig utan att för den skull förneka barnen att uppleva ångest, hos Astrid Lindgren är den varmt kåserande och emotionellt pregnant, i Bengt Ohlssons ”Syster” var den mörk och lite hemlig. Gemensamt för framställningarna är att barnen konsekvent är aparta i relation till de vuxna karaktärerna. Jag finner det där lite problematiskt att barn skildras som helt väsensskilda andra människor, likt filosofiskt resonerande sagofigurer finns de bland oss, existerar i en värld som är parallell med vår men sluten och svårgenomtränglig. Det blir lite tröttsamt, tycker jag, att berättelser om barn lägger sig närmare fabliska berättelser om djur än annat prosaiskt berättande.

Bortsett från min aviga inställning till uppbyggnaden av berättelser om barn så tycker jag att ”Poke med cyklop” är en trevlig bok att läsa, psykologiserande och lite rusig till uttrycket, som en konstig dröm. Hett tips som sommarläsning för den som vill ta en paus från alla trista kriminalgåtor.

/Therese