OBS! OBS! NY ADRESS

Numera hittar man oss här: www.lavaland.se/text!

Quinoasallad med röda linser

Foto: Johanna Marteleur

Hej på er i februarikylan! Jag hoppas att ni håller er friska och fortsätter vara så mycket vego ni kan! Själv fick jag en släng av en minde förkylning, vilken varade i två dagar, för att sedan försvinna lika fort som den kom. Men nu är jag i alla fall frisk!

Tänkte i alla fall att jag skulle dela med mig av ett litet fint recept som piggar upp nu när det mesta är rätt så grått och trist. Sallader är ju kanske inte det första man tänker på just nu, eftersom årstiden är av den kalla sorten. Men den här lilla rätten är ljummen och go, och passar jättefint till ett par fina varma kidneybiffar (till exempel)!

Ljummen quinoasallad med röda linser:

2 dl röda linser (blötläggs över natten), 2 dl (röd) quinoa, 1 ekologisk citron, 250 g små tomater (gärna i olika färger och former), machésallad eller färsk babyspenat, (ört)salt och svartpeppar.

Koka quinoan enligt anvisning på förpackningen. Skölj grönsakerna och skär itu tomaterna. Slå av vattnet från de groddade/blötlagda linserna och skölj av under kranen, i en sil, med kallt vatten. Blanda linserna med den kokta quinoan i en skål. Pressa i citronjuice och riv ned citronzest. Smaka av med salt och peppar. Blanda till sist ned tomater och salladsblad och häll upp alltsammans på ett större fat. Servera med vegobiffar, hummus och bröd. Hej från Johanna!

Etiketter:linssallad, mat, quinoasallad, recept, sallad, vegan, vegetarsikt

Det här med kritik kan vara svårt

Skrivkramp i tungan höll jag på att säga, på ren galematias. Det är väl snarare så att jag sitter med en huuuuuuuuge oförmåga att leverera en text nu, hux flux, fast det är min tur. Dessutom en text befriad från gnäll och laddad med så mycket positiv anda att vilken klämmig gospelkör i hela världen skulle kunna slänga sig i väggen. Varför denna positivitet? Äh. Nja. Rätt fånig anledning egentligen. Den börjar på P och slutar på eter.

En kommentar denne skrev på ett tidigare inlägg av mig, som jag just läste, var så negativ att jag ville springa. Speciellt när man som jag är begåvad med Sveriges svagaste sinne för kritik och ständigt jobbar med det. Många gånger har jag tänkt efter. Kanske är inte skrivandet något för mig. Jag pallar ju oftast inte tråkig kritik. Kanske bör jag inte försöka ta plats i medievärlden och liksom tro att jag är något. Jag har ju trots allt aldrig trott att jag är något. Aldrig någonsin.

 
Kanske är det därför jag tenderar att uppvisa ett kaxigare skrivsätt när jag väl tajpar ner något. Att texten blir det fack för mig, där jag kan florera och blomma ut. Kanske är det även så att jag i mitt negativa gnällande (tydligen) faktiskt försöker leverera ett visst budskap. En underton. En slags uppmaning ibland. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att allt jag skriver minsann ska vara rätt. Men det är inte fel heller. Därför bäddar jag till diskussion i många av mina krönikor, men ofta tycker jag att debatterna blir ett kasta-skit-på-spel utan dess like. Konstruktiv kritik, vad är det ungefär?

 
Bara för att jag inte ser poängen med att supa på julafton, snacka skit om andra människor som åstadkommit något i livet, att regeringen missunnar alla som behövt läsa upp betyg på komvux, att någon gjort en community som propagerar FÖR fördelarna med otrohet, att arbetsförmedlingen klassar människor efter utsidan, att jag hellre imponeras av någon som pluggat sig till en programledarroll än någon som knullat i teve och därefter blir hallåa, och såna saker, betyder väl egentligen inte att jag tycker att jag är smartare än alla andra? Jag tycker det är rätt förnuftiga åsikter. För jag tycker inte att något av ovanstående är särskilt läckert.

 
Kalla det gnäll eller vad du vill. Jag kallar det bara åsikter. Tycker det räcker. Åsikter i form av krönikor. Krönikor skrivna med en del vassa ord och skarpa inriktningar för att väcka intresse till debatt. Thats it. Medelmåttiga eller inte. Det skiter jag liksom i. Jag tycker många av dem är rätt bra egentligen. Tydligen måste jag dock ha missat när krönikor blev en textform som det behövs en master-examen i. Men jag tackar för upplysningen!

 
Tackar för ordet och utlovar en annan textform om två veckor. Puss och kram skumbanan!

Det var inte bättre förr.

Varför då? Jo, för då kunde vi inte lyssna på Movits! nya singel ”Sammy Davis Jr.”. Den har rullat några dagar på P3 och Metropol och nu kan alla vi hemmalyssnare bläddra fram den på Spotify också. Jag fastnade för den redan förra våren då jag hörde den på en spelning i ett kyligt partytält en eftermiddag i Göteborg. Sen dess har den förvisso gått att Youtube:a men vi listknåpare har fått vänta. Så snöra på dig dansskorna och jazza runt var du än är. Jag som skulle göra vettiga saker i dag. Fast spontandans är inte så dumt det heller.

Movits! – Sammy Davis Jr.

Och för er Spotifyvägrare:

Ur natur

Spiraler i rosa och blått som skjuter upp ur rabatten. Påfågelträd. Hur vet du att österut är ditåt, Piergiorgio? För att trädets blad slår ut armarna mot solen. Myror som biter, de är så små men om man sätter sig på dem så blir de arga och då biter de. Vardag, att bli väckt av en gong-gong klockan fem. Gå upp för tempeltrappor och meditera och sjunga. Och yoga och äta tillsammans. Lejonen ryter så tidigt på morgonen, man kan ju inte sova, suckar de. Vardag, vardag.

En förlorad jetplansmotor. Det gör ingenting, vi har tre kvar, säger piloten och paniken domnar. Hjul mot asfalt. Vattendroppar springer längs högkantsovalerna till fönster. Ljus från lyktstolpar. Hangarer. Arlanda. Välkommen till vintern.

Kylan slår emot tårna, framförallt. Tappar balansen, häver mig upp med hjälp av handtaget på en äldre herres bagage. Han är taxichaffis och bor i Hagsätra. Ett mörker och en tystnad råder, och det doftar av hemma. Passkontrolltanten frågar Liu Cheng varför han kommer till Sverige. Han har jobbat här sedan 2001. Ja, men varför har du inte haft en stämpel sedan 2007? Är du säker på att du har kommit till rätt land?

Snart är det vår.