”Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. Ett exempel på detta kan vara att man tänker att det var länge sedan man träffade en person och som av en slump stöter man på precis denna person i nästa gathörn. Detta exempel inkluderar ett inre och ett yttre händelseförlopp som sammanträffar, vilket gör att det upplevs som psykologiskt relevant. För att betraktas som synkronicitet skall händelserna vara besläktade som koncept och chansen att de skulle inträffa tillsammans genom ren slump skall upplevas vara mycket liten.” – Wikipedia
Imorse när jag klädde mig så fick jag plötsligt en känsla av att en främling skulle stanna mig och fråga om mina kläder. Följt av det tänkte jag att det vore dumt om någon frågade vart jag köpt min tröja, då jag har fått den och inte vet var den kommer ifrån. Två ganska konstiga tankar. Jag hade inget speciellt på mig, varken tröjan eller nåt annat var utöver det vanliga, och varför skulle jag ens förutspå en sådan sak?
Tröj-tankarna försvann och dagen rullade på som vanligt. Vid lunch mötte jag en vän på stan och efter maten så promenerade vi mot Kulturhuset. Medans vi går möter jag en blick längre ner på gatan, det är en tjej i min ålder, ingen jag känner. Vi kommer närmare varandra och när det är ungefär en meter mellan oss så stannar hon mig. ”Ursäkta, får jag fråga var du köpt din tröja? Den är jättefin.”
Jag skrattade för mig själv och trodde knappt att det var sant. Jag tackade för komplimangen och sa att jag tyvärr inte visste var tröjan kom ifrån och vi gick vidare. Jag berättade för mitt lunchsällskap om morgonens förutsägelse och var rätt tagen av sammanträffandet.
Väl tillbaks på jobbet tänkte jag att synkronicitet är ett himla bra ämne för ett blogginlägg och jag började skriva om händelsen i mitt anteckningsblock. Jag tog med mig blocket och gick ner på Lava för att skriva samtidigt som jag jobbade. Nere på Lava träffade jag en av våra sommarjobbare som satt i infodisken. Vi hälsade och jag vände mig mot mitt block för att fortsätta skriva.
”Vilken fin tröja du har. Var har du köpt den?”
Naomi, sommarjobbaren, hade ingen aning om vad jag skrev men hon plockade nästan ordagrant ut det jag nyss skrivit. Hur ofta händer det att man får en trippel-synk? Jag är ganska van vid små sammanträffanden men det här är den bästa synkroniciteten jag varit med om på länge.
Synkronicitet är världens bästa vardagspepp. Det känns som att något magiskt, något som pågår bakom ridån. Eller som att man faktiskt följer en röd tråd genom livet och plötsligt får en liten glimt av den.
Det är sjukt spännande. Vad betyder det? Om A är första tanken/händelsen (t.ex. att jag tänker på en person som jag inte har pratat med på ett år), så är B händelsen som gör det till en synkronicitet (t.ex. att den här personen plötsligt ringer mig). Men är det då A som skapar/projicerar B in i framtiden, eller är A bara en förnimmelse, en förhandsglimt, av B? Skapa framtiden eller se in i den?
Jag tror inte på slumpen. Min händelse idag var ju inte speciellt betydelsefull, på ett djupare plan, men jag har varit med om riktigt läskiga sammanträffanden där man börjar undra om universum vill få ens uppmärksamhet.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här men jag tror att det räcker för idag. Jag kan runda av med ett boktips om man vill läsa mer om synkronicitet.
Jan Cederquist, ”Slumpen är ingen tillfällighet”. En intressant bok med många otroliga synkroniciteter och författarens tankar och teorier om det hela. Läs!
/Fanny Valentin
”Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. Ett exempel på detta kan vara att man tänker att det var länge sedan man träffade en person och som av en slump stöter man på precis denna person i nästa gathörn. Detta exempel inkluderar ett inre och ett yttre händelseförlopp som sammanträffar, vilket gör att det upplevs som psykologiskt relevant. För att betraktas som synkronicitet skall händelserna vara besläktade som koncept och chansen att de skulle inträffa tillsammans genom ren slump skall upplevas vara mycket liten.” – Wikipedia
Synkronicitet är världens bästa vardagspepp. Det känns som att något magiskt, något som pågår bakom ridån. Eller som att man faktiskt följer en röd tråd genom livet och plötsligt får en liten glimt av den.
Imorse när jag klädde mig så fick jag plötsligt en känsla av att en främling skulle stanna mig och fråga om mina kläder. Följt av det tänkte jag att det vore dumt om någon frågade vart jag köpt min tröja, då jag har fått den och inte vet var den kommer ifrån. Två ganska konstiga tankar. Jag hade inget speciellt på mig, varken tröjan eller nåt annat var utöver det vanliga, och varför skulle jag ens förutspå en sådan sak?
Jag glömde tanken snabbt och dagen rullade på som vanligt. Vid lunch mötte jag en vän på stan och efter maten så promenerade vi mot Kulturhuset. Medans vi går möter jag en blick längre ner på gatan, det är en tjej i min ålder, ingen jag känner. Vi kommer närmare varandra och när det är ungefär en meter mellan oss så stannar hon mig. ”Ursäkta, får jag fråga var du köpt din tröja? Den är jättefin.”
Jag skrattade för mig själv och trodde knappt att det var sant. Jag tackade för komplimangen och sa att jag tyvärr inte visste var tröjan kom ifrån och vi gick vidare. Jag berättade för mitt lunchsällskap om morgonens förutsägelse och var rätt tagen av sammanträffandet.
Väl tillbaks på jobbet tänkte jag att synkronicitet är ett himla bra ämne till ett blogginlägg och jag började genast skriva om händelsen i mitt anteckningsblock. Jag tog med mig blocket och gick ner på Lava för att skriva samtidigt som jag jobbade. Nere på Lava träffade jag en av våra sommarjobbare som satt i infodisken. Vi hälsade och jag vände mig mot mitt block för att fortsätta skriva.
”Vilken fin tröja du har. Var har du köpt den?”
Naomi, sommarjobbaren, har ingen aning om vad jag skriver men hon plockar nästan ordagrant ut det jag nyss skrivit. Hur ofta händer det att man får en trippel-synk? Jag är ganska van vid små sammanträffanden men det här är den bästa synkroniciteten jag varit med om på länge.
Det är sjukt spännande med sånahär sammanträffanden. Vad betyder dom? Om A är första tanken/händelsen (t.ex. att jag tänker på en person som jag inte har pratat med på ett år), så är B händelsen som gör det till en synkronicitet (t.ex. att den här personen plötsligt ringer). Men är det då A som skapar/projicerar B in i framtiden, eller är A bara en förhandsglimt av B.
Något av dom måste det väll vara. Jag tror inte på slumpen. Min händelse idag var ju inte speciellt betydelsefull, på ett djupare plan, men jag har varit med om riktigt läskiga sammanträffanden där man börjar undra om universum vill få ens uppmärksamhet.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här men jag tror att det räcker för idag. Jag kan runda av med ett boktips om man vill läsa mer om synkronicitet.
Jan Cederquist, ”Slumpen är ingen tillfällighet”. En intressant bok med många otroliga synkroniciteter och författarens tankar och teorier om det hela. Läs!
Stefan Zachrisson
Otto Rimfors
Olof
Therese Johansson
Emmi Avergren
Eva-Maria Lervik
Adam Fieber
Fitore Maliqi
Anna Juhlin
Corinne
Alexander Lundqvist
Boris Orlando Arenas Ramirez
Vicky Enström
sommarbloggare2010
